Harren – en glädjekälla för flugfiskare

En av antikens romerska kejsare var så förtjust i den läckra fisken – som inte fanns i hemdomänerna – att han skickade iväg en flotta norröver för att ta hem den åt honom.

Och än på 1600-talet betingade den i Schweiz så högt pris att det sades bero på att den som fanns i Genèvesjön livnärde sig på guld – fast den annars mest troddes leva på vattentimjan. Det tycktes vara en rimlig anledning till den svaga timjandoft den avger.
Den doften har gett fisken dess latinska namn Thymallus, som betyder just timjan. Men i dagligt tal säger vi harr.
En gammaldags naturvetare skrev att ”allas vår moder, Naturen, gett laxen, harren, laxöringen och alla fiskar, som lever i klara och strida strömmar, en harmonisk form och behagliga färger för att vi människor därigenom skall få tillfälle till glädje och tillfredsställelse.”

Och särdeles för flugfiskare (även om den exempelvis hugger på spinnare också) är harren – både till utseende, matvanor och smak – en glädjekälla. För trots att den mest lever på bottendjur, alltså insektslarver, kräftdjur, snäckor och liknande, är den så gott som alltid intresserad av föda som finns på ytan eller i ytskikten. Vilket gör den till en av våra tacksammaste byten, speciellt för torrflugeentusiasterna. Ända fram till isläggningen kan torrfluga ge spännande och bra harrfiske under milda och soliga dagar.

Detta faktum ger många flugfiskare anledning att besöka Klarälven under hösten, särdeles dess nordligare delar. Älven är det sydligaste harrförande strömvattnet i landet. Men det finns sydligare sjölevande harr, nämligen i Vättern. Annars är det norrländska sjöar och strömmar, plus Bottenhavskusten, som är harrens svenska hemdomäner. Den är en kallvattensfisk som vill ha rena och syrgasrika vatten.

Harren är en laxfisk, men till skillnad från de andra höstlekarna i familjen leker den vid islossningen på våren. Harrungarna växer ganska fort i början och blir 7–12 cm långa på ett år. Men genomsnittligt blir harren inte särskilt stor; en fisk på kilot är en fin fångst i nordiska vatten. Svenska sportfiskerekordet tangerar trekilosvikten. Från Finland finns uppgifter om en jätte med världsrekordvikten 6,5 kilo – men det misstänks kunna röra sig om en stor sik.
Harren är en mycket läcker fisk, alldeles särskilt om man äter den direkt sedan den tagits. Tyvärr försämras dess kött mycket snabbt och den tål alltså inga längre transporter.
Så troligen blev den fiskälskande romaren ganska besviken när flottan han skickat ut på harrhämtande kom hem igen...